Skulden, skammen och den normala killen - vad är en våldtäktskultur?

2014-02-10     21:13:00
Denna text utgör en del av mitt gymnasiearbete som syftar till att stärka unga tjejer genom att öka förståelse för patriarkatet. Kom gärna med respons på det jag skriver så att jag kan utveckla det så bra jag kan!
 
Varning: Innehåller till viss del beskrivning av våldtäkt och även andra detaljer som kan vara triggande

Våldtäktskulturen tar sig uttryck dag ut och dag in. Det är en kultur som skapar en rädsla hos tjejer och kvinnor, som skapar en otroligt stark medvetenhet att är du av kvinnligt kön så står du alltid inför risken att bli våldtagen eller sexuellt trakasserad. Det är en kultur som innebär skuld och skam för kvinnor och unga tjejer att ha mycket sex eller uttrycka våra sexualiteter - vi är horor eller slampor. Det är en kultur som innebär att när en säger ifrån gentemot en sexistisk kommentar, tafsande eller ett sexistiskt skämt så är vi bitchar eller så fattar vi inte att det är typ, komplimanger/skämt/whatever?

Hoten, riskerna, skulden, skammen och sexismen gör våldtäkt till något normalt. Allt detta gör oss blinda inför vad en våldtäkt faktiskt är, och förskjuter de sexuella gränserna. Att, som tjej, ha sex med en kille mot sin vilja blir liksom inget konstigt.

Våldtäktskulturen uttrycker sig på många olika sätt. Mycket fokus hamnar på (de potentiella) våldtäktsoffren. Gå inte ut en mörk kväll. Ha inte på dig för utmanande kläder. Drick för guds skull inte för mycket alkohol! Budskapet är tydligt - utmana inte ödet för då kan du faktiskt bli våldtagen.

Tjejer och kvinnor lever alltså under ett konstant hot om att bli våldtagna. Ett hot som sätter enorma begränsningar för hur en kan vara och bete sig som människa. Ett hot som faktiskt även bestraffar och skuldbelägger de som blir utsatta. Hon skulle ju inte gått ut ensam så sent! Hon var klädd alldeles för slampigt! Hon var ju så himla full, vad kunde hon egentligen förvänta sig? Men varför släppte hon ens in snubben i sin lägenhet?

Detta är enormt begränsande för oss när vi till exempel vill gå ut och ha roligt en helg. Vi ska undvika att bli tafsade på, men om vi blir det ska vi acceptera det välvilligt och tacka för komplimangen även om vi upplevde det kränkande.

Men våldtäkter mot kvinnor sker sällan under sena utekvällar då en går hem ensam från krogen, det är faktiskt i våra hem. Våldtäkterna utförs framförallt av de män och killar som vi litar på, tycker om eller som vi faktiskt till och med älskar. De utförs av helt vanliga människor, av de som finns runtomkring oss. Kollega, vän, kärlekspartner. Det är något som kan vara jobbigt att tänka på, att de som är oss som närmast faktiskt kan orsaka skada. Men det är ju faktiskt så, att det är lättare att tänka på våldtäkt som något avlägset och som begås av män som hoppar fram ur en buske när det är mörkt ute. Det är jobbigt att de att det sker här och nu, och nära oss.

Men våldtäktskulturen innebär inte bara att vi begränsas i vårt sociala liv och i våra relationer, utan också att vi hindras från att vara sexuella varelser. Vi måste vara försiktiga, vi ska inte vara sexuella och inte utforska våra sexualiteter. Att vara kysk blir eftersträvansvärt och är en inte det så är det faktiskt en aning skamfullt. Tjejer upplever till exempel generellt att det är mycket svårare att tala öppet om sex än vad killar gör, det kan liksom vara lite pinsamt och då är en inte en duktig och fin flicka längre.

Det fokus som hamnar på (de potentiella) förövarna, handlar istället om något (indirekt) rättfärdigande. En våldtäkt kan enkelt försvaras med “boys will be boys”, eller dylikt. Förövarna fråntas alltså ansvaret i och med att det aldrig riktigt ses som deras fel - antingen är det att deras sexualitet i princip är okontrollerbar eller att de helt enkelt inte förstod bättre.

Det har tagits upp många fall i media där flertalet våldtäktsmän har friats trots att våldtäkt har skett. Ett exempel på detta är ett fall där en man i Lund friades från en våldtäkt, trots att offret hade skrikit så mycket att hennes hals hade svullnat. Trots detta verbala och även mycket fysiska motstånd påstod killen att han inte förstod att det var våldtäkt, att det bara handlade om “dominanssex”. Det är också det fallet fallet i Tensta, där en 15-årig tjej blev gruppvåldtagen av sex jämnåriga killar som turades om att ha sex med henne, emot hennes vilja. Killarna friades för att en ansåg att tjejen inte gjorde tillräckligt mycket motstånd och för att hon, rent teoretiskt, kunde ha lämnat rummet de befann sig i.

Tänk om vi skulle tillämpa detta på något annat brottsligt fall. Att en stöld inte är en stöld för att offret inte sa tillräckligt mycket nej, eller för att förövaren tolkade nejet som ett ja. Eller om ett offer för misshandel skulle skuldbeläggas för att denne inte gjorde tillräckligt mycket motstånd. Det blir ju absurt.

Våldtagna tjejer och kvinnor har helt enkelt inte rättssystemet och samhället på sin sida. Detta är något som ökar rädslan inför att vara ensam och gör även så att färre våldtäkter anmäls och att färre döms för våldtäktsbrott (bara 3% av alla våldtäktsmän blir fällda!). Mörkertalet för anmälningar är enormt, en räknar med att bara en knapp fjärdedel (23%) av alla våldtäkter anmäls (och egentligen, varför skulle en vilja anmäla när en inte har rätten på sin sida och när en blir “tjejen som blev våldtagen” och kanske till och med stämplad som slampa?). Ofta är det också så att offret sällan blir betrodd och utöver det även misstänkliggjord. Är du verkligen säker på att du blev våldtagen? Du gör inte detta bara för att du vill ge igen på snubben?

Det är lätt att tänka att offret måste ha gjort något fel, för annars så kan ju en våldtäkt inte ha skett? Våldtäkt är ju så avlägset och sker bara i mörka gränder, inte är väl det så vanligt att sådant sker? Och absolut inte av snälla och trevliga killar! Eller?

Nej, våldtäktskulturen är här och den är nu, och den är nära oss.

Den syn på könen som existerar är så fruktansvärd skev - generellt sett så måste de av kvinnligt kön konstant akta sig för de manliga, sexuella varelserna. Det målar upp en bild av den ena halvan som offer och objekt och den andra halvan som förövare som inte kan kontrollera sina begär eller som helt enkelt inte vet bättre - alla män blir potentiella våldtäktsmän och alla kvinnor blir potentiella våldtäktsoffer. Det är självklart att detta skapar ett maktförhållande. Och det är fruktansvärt att vi kan tänka så om varandra.

Men oftast är så att många killar faktiskt inte förstår vart gränserna går någonstans, och får lära sig att kränka en tjej sexuellt faktiskt kan vara okej. Det kan till exempel handla om att porr ger en falsk bild av hur sex bör gå till, där smärta för tjejen och dominans för killen är eftersträvansvärd. Denna bild speglas också i hur vi ser på oss själva under en sexuell akt, ibland kan det bli alldeles för enkelt att gå med på något en egentligen inte vill - vi gör det för vi har lärt oss att vår sexualitet inte är lika mycket värd som killens. När detta sker och blir normalt så leder det till att våldtäkt och sexuella trakasserier inte blir något konstigt - varken tjejen eller killen har någon respekt för vart hennes gränser går någonstans. Och här måste vi inse att hela samhället bär ett ansvar att förskjuta sina värderingar så att tjejer och kvinnor får rätt till sina egna kroppar.

En förkrossande majoritet av alla våldtäktsoffer kvinnor (ca. 90-96% år 2012 beroende på åldersgrupp) och en förkrossande majoritet av de anmälda förövarna är män (ca. 98% år 2012). Då är det ju självklart att till exempel en välvillig förälder säger till sin dotter att skydda sig från att bli utsatt. Men frågan är om detta inte är destruktivt mer än hjälpande, fokuset hamnar på henne och då blir det faktiskt hennes fel om hon blir utsatt. Dottern lär sig att försöka att inte bli våldtagen. Fokuset hamnar sällan på den potentiella förövaren, att denne ska lära sig att inte våldta. Den onda cirkeln fortsätter alltså.

Med det sagt ska vi dock ändå lära oss att försvara oss. För sådan är faktiskt den kassa verkligheten, att vara av kvinnligt kön gör en ju till ett potentiellt våldtäktsoffer - det är något som är så fruktansvärt normaliserat. Däremot ska vi aldrig låta oss begränsas.

Men våldtäktskulturen handlar bara inte om våldtäkt. Det handlar om normer och värderingar och hur vi ser på varandra. Det handlar om att de av kvinnligt kön ska skämmas för sin sexualitet medan de av manligt kön kan känna sig stolta (vilket absolut inte är fel, men varför kan inte vi få vara det också?). Kyskhet är helt enkelt något eftersträvansvärt för tjejer. Det handlar om våra gränser, och när vi är bitchar om vi säger ifrån när dessa överskrids. Våldtäktskulturen normaliseras i vårt språk (hora, slampa) och våra värderingar.

Allt detta förutsätter att det sexuella våldet mot tjejer och kvinnor kommer att fortsätta. Hela samhället bär alltså ett ansvar för att detta ska få ett slut, och inte enskilda tjejer som ska skydda sig från att bli utsatta.

Vi behöver alltså ändra på samhället och tillåta tjejer och kvinnor att vara sexuella varelser. Vi är en del av ett sammanhang där de av manligt kön faktiskt bär på den huvudsakliga makten - och våldtäktskulturen syftar rentav till att bevara denna maktordning, i och med att det framförallt är män som utsätter kvinnor för sexistiska kränkningar, sexuella trakasserier och våldtäkter. Genom att samhället skapar och reproducerar en bild av oss själva där kvinnor och tjejer ska begränsa sina liv och känna skam över sin sexualitet, så får männen och killarna mer makt över oss och våra kroppar.

Det är så en våldtäktskultur fungerar, och den utsätter många tjejer för, rent ut sagt - skit.




Hur utseendehetsen ger unga tjejer ångest

2013-12-10     18:44:00
Det här är första delen i en feministisk handbok jag skriver till unga tjejer i syfte att stärka deras självkänsla. Återkom gärna med feedback!

Ta en dag och se dig omkring. Titta på all reklam runt omkring dig. Räkna alla annonser, tidningsartiklar, all tv-reklam - och så vidare - som fixerar sig kring utseendet. Räkna sedan ut hur stor andel av dessa som riktar sig till tjejer och kvinnor.

Det är såklart inte ett enskilt fenomen och problem att många företag tjänar pengar på att hetsa kring kvinnors och tjejers utseende, även om det är så fruktansvärt sjukt och dåligt. Det faktiska problemet är ju det är en del av ett sammanhang som tillåter det. Det är en del av ett sammanhang som bedömer kvinnor först och främst efter utseende och inte utefter vad de har åstadkommit.  

Och så har vi människor i vårt samhälle som gärna påstår att unga tjejer får skylla sig själva. Skylla sig själva för att de är svaga för att de faller för normen eller skylla sig själva för att DE har skapat orimliga normer kring utseendet och vikten av det. “Utbud styrs av efterfrågan” hör en från människor som därmed avfärdar utseendehetsen från medierna som något kvinnor faktiskt själva helt och hållet får ansvara för.

Men kanske är det inte så enkelt. Vi måste komma ihåg att denna “efterfrågan” har ett ursprung, och det är faktiskt samhället som helhet och inte enbart den kvinnliga målgruppen. Kort sagt, hade vi tillsammans - män, kvinnor och övriga kön - inte skapat dessa normer så hade denna “efterfrågan” inte existerat. Alla dessa normbildningar sker enligt ett större sammanhang, ett sammanhang som tillåter kvinnor, unga tjejer och små flickor att konstant fundera på om de är tillräckligt snygga eller fina.

Budskapet är tydligt:
Bli snygg för annars kan du inte skaffa pojkvän (eftersom det är så sjukt viktigt).
Din kropp duger inte. Såhär ska den se ut *bild på en retuscherad kvinnokropp*.
Det viktigaste du kan vara är fin.

Det är sällan att unga tjejer (och kvinnor i övrigt) helt och hållet vill se bra ut bara för sin egen skull, utan för att nå bekräftelse från människor runtomkring (och framförallt killar). Vi skuldbeläggs när vi inte når de omöjliga förväntningarna från omgivningen kring hur vi ska se ut. Att få det bekräftat att en är snygg eller fin väger ofta mycket tyngre för unga tjejer än att höra att de har åstadkommit något bra - det får vi lära oss långt ner i tidig ålder. Vi får det bekräftat när vi uppfyller kraven kring hur en ska se ut och vi får det likväl bekräftat när vi inte uppfyller dessa krav (vilket sker betydligt oftare). Det kan vara enormt begränsande för många unga tjejer och är en av anledningarna till att unga tjejer mår dåligt.

Men de där kraven kan vara lika otydliga som självklara. Du ska vara smal, men inte för smal. Du ska ha bröst och rumpa, men de ska vara i lagom storlek. Du ska ha smink, men bara så det ser naturligt ut. För det är så en ska se ut. Fin och smal och kurvig och naturlig. För mycket eller för lite av det ena eller det andra (vilket det oftast är) och du får veta det direkt. Det är blickar, kommentarer (även välmenade sådana), påförande av skuld och skam. Du får veta att du inte duger. Normen är tydlig och den som avviker lite för mycket åt det ena eller det andra hållet blir straffad. Och det är otroligt sällan något inte blir fel. Och då står vi där och nedvärderar oss själva. Jag duger inte. Mitt hår är inte fint idag, jag önskar jag hade större rumpa, varför tog jag på mig eyeliner, hur kunde jag köpa den här tröjan.

Och samtidigt som vi inte riktigt duger så är det också någonstans vårt eget fel. Inte så konstigt att så många unga tjejer har dålig självkänsla.





upp går solen, så säker på sig själv

2013-04-19     15:42:00
 
Prestationsångesten når mig. Tänker jag borde jag borde jag borde, har all tid i världen, varför gör jag det inte. Sluta nu Veronica!!
 
Jag borde jag borde jag borde. Prestera fotografera flanera filosofera kommunicera addera. Solen skiner ute men jag kollar på Simpsons. Har studiedag men jag spenderar min tid framför datorn. Tänker att jag kanske borde skaffa mig ett socialt liv, umgås, men soffan är ju så bekväm.
 
Tänker, varför? Kanske är jag så indoktrinerad i hur allt bör vara. Måste, måste, måste!! Men jag orkar inte. Allt jag orkar är att dricka apelsinjuice och lyssna på Håkan Hellströms senaste. Men kanske måste man låta det vara så ibland. Jag vet inte.
 




idag:

2013-04-16     17:45:00
 
Känner mig... jag vet inte. Bara så där... aaahjävlasatansskitlsdjlkadfaldkf.
 
Gudrun Schyman, Kakan Hermansson och Nour El-Refai gästar studentafton i Lund denna kväll. De ska prata om feminism, jämställdhet, politik etcetc. Det vill säga, något som skulle vara en fantastisk och inspirerande upplevelse.
 
Vet att de sista biljetterna släpps 16.00 på AF-borgen. Är där 16.02. Kön är lång, men jag hoppas. Och jag tror faktiskt...
 
"Det är nu två biljetter kvar". Och det är fyra personer framför mig.
 
Jahapp. Tittar ner i backen och tycker synd om mig själv hela vägen till tågstationen.
 
Då ser jag att Nina Björk (typ min största feministiska förebild <33) tre meter ifrån mig på perrongen. Hon tar en cigg och är ascool. Tyvärr ligger mina sociala färdigheter på en mycket låg nivå och under de långa fem-tio minuterna vi väntar på tåget (ja! samma tåg!) stirrar jag bara på henne, diskret. Sedan går vi in genom olika tågdörrar och jag hatar mig själv.
 
 
Puss så länge <3




en ensam kvinna är bara en slav, men tusen systrar kan ställa krav

2013-04-09     14:04:05
 
Dricker mängder av äppeljuice och jobbar med en uppsats om andra vågens kvinnorörelse. Får läsa fantastisk litteratur och ta del av och analysera banbrytande feministiska idéer och teorier. Det gör mig glad. Förutom att äppeljuice är underbart gott, så blir jag så otroligt inspirerad. Och taggad.
 
Upp till kvinnokamp!




jag vet vem jag är när jag är hos dig

2013-04-07     22:04:27
Tog en paus från allt och åkte till Lund för en mysig eftermiddag med mys-Max. Åt en massa glass och pussades i solskenet. Hade det så där underbart man bara kan ha det när ens intrapersonella konflikter står en upp i halsen, fast när solen skiner sådär oemotståndligt. Jag köpte också en väldigt-väldigt fin kjol också, vit och spetsig.




django och nej man ska inte vara stolt över att vara vit

2013-01-19     22:09:45
 
 
Igår hade jag och teddybjörnen (ja, kallar han det ibland, dårå?) ovan ngt mindre 11-månadersfirande så vi gick och kollade på Django Unchained. Bortsett från allt badass-pang-pang-pang-amerikansk-action så var filmen så pass bra att man blev så där jävla arg som man bara kan bli av förjävliga samhällsstrukturer och förtryck. Tänkte på hur synd det är om alla vita som inte får säga neger, stackars er alltså. Jävla pk.
 
Just nu: har frigjort mig en del från massa historia och psykologi. En lördag. Tack Björklund och co.




Yran 12 och livet kunde inte varit bättre

2012-08-02     15:41:00
 
Lämnade yrancampingen i söndags med den största känslan av vemodighet jag upplevt. Även om det är skönt att slippa tillbringa vardagen i ett fuktigt och kvavt tält på hårda liggunderlag, varför skulle man vilja ta sig ur ett vakuum av underbar musik, underbara personer och dans tills benen inte längre orkar hålla dig uppe?
Vill inte tänka att det är ett helt år av verklighet kvar tills nästa gång.





ja för du fyller 16 idag

2012-07-23     18:10:35
 
Grattis fina, fina du.




220711, they will never die

2012-07-22     23:19:35
 
På den här dagen för ett år sedan kommer jag ihåg att jag satt framför TV:n i soffan och bara grät och tänkte tankar alldeles för röriga och censuerade för att författa. Idag sitter jag och gråter när Laleh sjunger Some Die Young i Oslo, med tankar som går ett helt år tillbaka. Tårar för sorg, tårar för saknad, tårar för styrka.
 
I brist på möjlighet att delta i en minnesceremoni beger jag och Max oss ner på Värnhemstorget, köper röda rosor och ett rött blockljus och skriver lite halvknackligt p.g.a. underlaget med en röd penna att vi inte har glömt. Vi vill aldrig glömma, heller. Aldrig glömma dem. Aldrig glömma deras kamp för rättvisa och demokrati.
 
Vi vill minnas och föra kampen vidare. 
 




mycket för det visuella

2012-07-12     10:47:21
 
Blev igår ett offer för det materiella och kommersiella. Köpte mig ett rött nagellack (vilket jag inte använt på alldeles för länge), svarta jeans som sitter så tight att jag får frågan om jag ens kan gå i dem (ja, det kan jag även om det är svårt) och en liten väska med utrymme för mobil och pengar.
 
Ang. det sista - fick enorma jubel från mina föräldrar och Max efter vetskapen om köpet. Rop som "ÄNTLIGEN!!" och "Det var fanimej på tiden!" säger ganska mycket om hur min mobil och mina pengar har legat lite överallt och hur envis jag varit; "Äh fan, jag behöver ingen jävla plånbok". Men det känns ändå bra, väskan är ju fin och så. 
 
Är förresten publicerad i vår andra lokaltidning idag, trevligt!!




dina händer är fulla av blommor

2012-07-07     11:55:27
 
25 grader i luften, 10 grader mindre i vattnet och chokladbollar gjorde gårdagen värd att leva. Fick blickar som sa "lägg ner den där jävla kameran" och vi båda försökte lägga beslag på de största chokladbollarna och han vann. Solen sken som om den aldrig hade skinit förr även om molnen ibland gjorde det svårt för den (vi är ju trots allt i Norrland). 
Och jag doppade mig först.

 




och du & jag håller andan och håller händer i språnget

2012-07-06     17:32:59
Då var det dags igen, bloggdags. Skulle gissa på att detta är blogg nummer 4876382 eller någonting sånt i ordningen. Och mina tankar är ungefär likadana som varje gång jag tryckt på den där skapa bloggen-knappen. Fett taggad till att göra designen, till att skriva - allt det där som har med bloggande att göra. Sedan slås man av paniken. Hur fan ska bloggen se ut? Kommer jag ha något vettigt att skriva om? Kommer folk uppskatta det jag gör eller bara tycka jag är irriterande för att jag publicerar länkar på facebook hela tiden?
 
Jag vet inte varför jag gör det här. Vill komma med ursäkten att det är för att människor tjatat på mig "Veronica du har lovat mig att starta en blogg", "Veronica snälla kan inte du starta en blogg!", "Veronica du borde skaffa en blogg!", men helt ärligt är det inte där svaret ligger. Saken är den är att jag inte har något riktigt svar, men jag hoppas det blir lite roligt i alla fall. Annars kommer det sluta med att jag inte skriver något på ett år och sedan startar upp blogg nummer 4876383, med exakt samma tankar, förhoppningar och öde.
 
Jag heter i alla fall Veronica, jag är 16 år men föredrar att säga "snart 17" för det låter äldre och coolare.
 
Jag är ursprungligen från en by mitt i Sverige (men som hör och häpna ligger i Norrland!). Byn heter Alsen och ligger utanför Östersund och är jättefin. Dock så bor jag nu i Malmö som följd av en impulsansökan till ett gymnasium i Lund. Här läser jag Samhällsvetenskapsprogrammet med inriktning Beteendevetenskap med internationell profil - coolt, eller hur? I vardagen säger jag dock bara Beteende internationell eftersom det är lättare att säga. Här i Skåne spenderar jag livet med världens finaste vänner och världens finaste pojkvän. Pojkvännen heter Max, han är snygg som fan och alldeles, alldeles underbar.
 
Jag gillar politik och är stolt-som-in-i-helvete socialdemokrat. Gillar också att fotografera och jag kör Nikon. Musikväg är Beatles bäst i hela världen, men alternativt och indie och sånt hipstergrejs går också väldigt bra.
 
Nu ska jag publicera detta inlägg på facebook så hörs vi senare någon gång, puss!