Skulden, skammen och den normala killen - vad är en våldtäktskultur?

2014-02-10     21:13:00
Denna text utgör en del av mitt gymnasiearbete som syftar till att stärka unga tjejer genom att öka förståelse för patriarkatet. Kom gärna med respons på det jag skriver så att jag kan utveckla det så bra jag kan!
 
Varning: Innehåller till viss del beskrivning av våldtäkt och även andra detaljer som kan vara triggande

Våldtäktskulturen tar sig uttryck dag ut och dag in. Det är en kultur som skapar en rädsla hos tjejer och kvinnor, som skapar en otroligt stark medvetenhet att är du av kvinnligt kön så står du alltid inför risken att bli våldtagen eller sexuellt trakasserad. Det är en kultur som innebär skuld och skam för kvinnor och unga tjejer att ha mycket sex eller uttrycka våra sexualiteter - vi är horor eller slampor. Det är en kultur som innebär att när en säger ifrån gentemot en sexistisk kommentar, tafsande eller ett sexistiskt skämt så är vi bitchar eller så fattar vi inte att det är typ, komplimanger/skämt/whatever?

Hoten, riskerna, skulden, skammen och sexismen gör våldtäkt till något normalt. Allt detta gör oss blinda inför vad en våldtäkt faktiskt är, och förskjuter de sexuella gränserna. Att, som tjej, ha sex med en kille mot sin vilja blir liksom inget konstigt.

Våldtäktskulturen uttrycker sig på många olika sätt. Mycket fokus hamnar på (de potentiella) våldtäktsoffren. Gå inte ut en mörk kväll. Ha inte på dig för utmanande kläder. Drick för guds skull inte för mycket alkohol! Budskapet är tydligt - utmana inte ödet för då kan du faktiskt bli våldtagen.

Tjejer och kvinnor lever alltså under ett konstant hot om att bli våldtagna. Ett hot som sätter enorma begränsningar för hur en kan vara och bete sig som människa. Ett hot som faktiskt även bestraffar och skuldbelägger de som blir utsatta. Hon skulle ju inte gått ut ensam så sent! Hon var klädd alldeles för slampigt! Hon var ju så himla full, vad kunde hon egentligen förvänta sig? Men varför släppte hon ens in snubben i sin lägenhet?

Detta är enormt begränsande för oss när vi till exempel vill gå ut och ha roligt en helg. Vi ska undvika att bli tafsade på, men om vi blir det ska vi acceptera det välvilligt och tacka för komplimangen även om vi upplevde det kränkande.

Men våldtäkter mot kvinnor sker sällan under sena utekvällar då en går hem ensam från krogen, det är faktiskt i våra hem. Våldtäkterna utförs framförallt av de män och killar som vi litar på, tycker om eller som vi faktiskt till och med älskar. De utförs av helt vanliga människor, av de som finns runtomkring oss. Kollega, vän, kärlekspartner. Det är något som kan vara jobbigt att tänka på, att de som är oss som närmast faktiskt kan orsaka skada. Men det är ju faktiskt så, att det är lättare att tänka på våldtäkt som något avlägset och som begås av män som hoppar fram ur en buske när det är mörkt ute. Det är jobbigt att de att det sker här och nu, och nära oss.

Men våldtäktskulturen innebär inte bara att vi begränsas i vårt sociala liv och i våra relationer, utan också att vi hindras från att vara sexuella varelser. Vi måste vara försiktiga, vi ska inte vara sexuella och inte utforska våra sexualiteter. Att vara kysk blir eftersträvansvärt och är en inte det så är det faktiskt en aning skamfullt. Tjejer upplever till exempel generellt att det är mycket svårare att tala öppet om sex än vad killar gör, det kan liksom vara lite pinsamt och då är en inte en duktig och fin flicka längre.

Det fokus som hamnar på (de potentiella) förövarna, handlar istället om något (indirekt) rättfärdigande. En våldtäkt kan enkelt försvaras med “boys will be boys”, eller dylikt. Förövarna fråntas alltså ansvaret i och med att det aldrig riktigt ses som deras fel - antingen är det att deras sexualitet i princip är okontrollerbar eller att de helt enkelt inte förstod bättre.

Det har tagits upp många fall i media där flertalet våldtäktsmän har friats trots att våldtäkt har skett. Ett exempel på detta är ett fall där en man i Lund friades från en våldtäkt, trots att offret hade skrikit så mycket att hennes hals hade svullnat. Trots detta verbala och även mycket fysiska motstånd påstod killen att han inte förstod att det var våldtäkt, att det bara handlade om “dominanssex”. Det är också det fallet fallet i Tensta, där en 15-årig tjej blev gruppvåldtagen av sex jämnåriga killar som turades om att ha sex med henne, emot hennes vilja. Killarna friades för att en ansåg att tjejen inte gjorde tillräckligt mycket motstånd och för att hon, rent teoretiskt, kunde ha lämnat rummet de befann sig i.

Tänk om vi skulle tillämpa detta på något annat brottsligt fall. Att en stöld inte är en stöld för att offret inte sa tillräckligt mycket nej, eller för att förövaren tolkade nejet som ett ja. Eller om ett offer för misshandel skulle skuldbeläggas för att denne inte gjorde tillräckligt mycket motstånd. Det blir ju absurt.

Våldtagna tjejer och kvinnor har helt enkelt inte rättssystemet och samhället på sin sida. Detta är något som ökar rädslan inför att vara ensam och gör även så att färre våldtäkter anmäls och att färre döms för våldtäktsbrott (bara 3% av alla våldtäktsmän blir fällda!). Mörkertalet för anmälningar är enormt, en räknar med att bara en knapp fjärdedel (23%) av alla våldtäkter anmäls (och egentligen, varför skulle en vilja anmäla när en inte har rätten på sin sida och när en blir “tjejen som blev våldtagen” och kanske till och med stämplad som slampa?). Ofta är det också så att offret sällan blir betrodd och utöver det även misstänkliggjord. Är du verkligen säker på att du blev våldtagen? Du gör inte detta bara för att du vill ge igen på snubben?

Det är lätt att tänka att offret måste ha gjort något fel, för annars så kan ju en våldtäkt inte ha skett? Våldtäkt är ju så avlägset och sker bara i mörka gränder, inte är väl det så vanligt att sådant sker? Och absolut inte av snälla och trevliga killar! Eller?

Nej, våldtäktskulturen är här och den är nu, och den är nära oss.

Den syn på könen som existerar är så fruktansvärd skev - generellt sett så måste de av kvinnligt kön konstant akta sig för de manliga, sexuella varelserna. Det målar upp en bild av den ena halvan som offer och objekt och den andra halvan som förövare som inte kan kontrollera sina begär eller som helt enkelt inte vet bättre - alla män blir potentiella våldtäktsmän och alla kvinnor blir potentiella våldtäktsoffer. Det är självklart att detta skapar ett maktförhållande. Och det är fruktansvärt att vi kan tänka så om varandra.

Men oftast är så att många killar faktiskt inte förstår vart gränserna går någonstans, och får lära sig att kränka en tjej sexuellt faktiskt kan vara okej. Det kan till exempel handla om att porr ger en falsk bild av hur sex bör gå till, där smärta för tjejen och dominans för killen är eftersträvansvärd. Denna bild speglas också i hur vi ser på oss själva under en sexuell akt, ibland kan det bli alldeles för enkelt att gå med på något en egentligen inte vill - vi gör det för vi har lärt oss att vår sexualitet inte är lika mycket värd som killens. När detta sker och blir normalt så leder det till att våldtäkt och sexuella trakasserier inte blir något konstigt - varken tjejen eller killen har någon respekt för vart hennes gränser går någonstans. Och här måste vi inse att hela samhället bär ett ansvar att förskjuta sina värderingar så att tjejer och kvinnor får rätt till sina egna kroppar.

En förkrossande majoritet av alla våldtäktsoffer kvinnor (ca. 90-96% år 2012 beroende på åldersgrupp) och en förkrossande majoritet av de anmälda förövarna är män (ca. 98% år 2012). Då är det ju självklart att till exempel en välvillig förälder säger till sin dotter att skydda sig från att bli utsatt. Men frågan är om detta inte är destruktivt mer än hjälpande, fokuset hamnar på henne och då blir det faktiskt hennes fel om hon blir utsatt. Dottern lär sig att försöka att inte bli våldtagen. Fokuset hamnar sällan på den potentiella förövaren, att denne ska lära sig att inte våldta. Den onda cirkeln fortsätter alltså.

Med det sagt ska vi dock ändå lära oss att försvara oss. För sådan är faktiskt den kassa verkligheten, att vara av kvinnligt kön gör en ju till ett potentiellt våldtäktsoffer - det är något som är så fruktansvärt normaliserat. Däremot ska vi aldrig låta oss begränsas.

Men våldtäktskulturen handlar bara inte om våldtäkt. Det handlar om normer och värderingar och hur vi ser på varandra. Det handlar om att de av kvinnligt kön ska skämmas för sin sexualitet medan de av manligt kön kan känna sig stolta (vilket absolut inte är fel, men varför kan inte vi få vara det också?). Kyskhet är helt enkelt något eftersträvansvärt för tjejer. Det handlar om våra gränser, och när vi är bitchar om vi säger ifrån när dessa överskrids. Våldtäktskulturen normaliseras i vårt språk (hora, slampa) och våra värderingar.

Allt detta förutsätter att det sexuella våldet mot tjejer och kvinnor kommer att fortsätta. Hela samhället bär alltså ett ansvar för att detta ska få ett slut, och inte enskilda tjejer som ska skydda sig från att bli utsatta.

Vi behöver alltså ändra på samhället och tillåta tjejer och kvinnor att vara sexuella varelser. Vi är en del av ett sammanhang där de av manligt kön faktiskt bär på den huvudsakliga makten - och våldtäktskulturen syftar rentav till att bevara denna maktordning, i och med att det framförallt är män som utsätter kvinnor för sexistiska kränkningar, sexuella trakasserier och våldtäkter. Genom att samhället skapar och reproducerar en bild av oss själva där kvinnor och tjejer ska begränsa sina liv och känna skam över sin sexualitet, så får männen och killarna mer makt över oss och våra kroppar.

Det är så en våldtäktskultur fungerar, och den utsätter många tjejer för, rent ut sagt - skit.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback