Ta en dag och se dig omkring. Titta på all reklam runt omkring dig. Räkna alla annonser, tidningsartiklar, all tv-reklam - och så vidare - som fixerar sig kring utseendet. Räkna sedan ut hur stor andel av dessa som riktar sig till tjejer och kvinnor.

Det är såklart inte ett enskilt fenomen och problem att många företag tjänar pengar på att hetsa kring kvinnors och tjejers utseende, även om det är så fruktansvärt sjukt och dåligt. Det faktiska problemet är ju det är en del av ett sammanhang som tillåter det. Det är en del av ett sammanhang som bedömer kvinnor först och främst efter utseende och inte utefter vad de har åstadkommit.  

Och så har vi människor i vårt samhälle som gärna påstår att unga tjejer får skylla sig själva. Skylla sig själva för att de är svaga för att de faller för normen eller skylla sig själva för att DE har skapat orimliga normer kring utseendet och vikten av det. “Utbud styrs av efterfrågan” hör en från människor som därmed avfärdar utseendehetsen från medierna som något kvinnor faktiskt själva helt och hållet får ansvara för.

Men kanske är det inte så enkelt. Vi måste komma ihåg att denna “efterfrågan” har ett ursprung, och det är faktiskt samhället som helhet och inte enbart den kvinnliga målgruppen. Kort sagt, hade vi tillsammans - män, kvinnor och övriga kön - inte skapat dessa normer så hade denna “efterfrågan” inte existerat. Alla dessa normbildningar sker enligt ett större sammanhang, ett sammanhang som tillåter kvinnor, unga tjejer och små flickor att konstant fundera på om de är tillräckligt snygga eller fina.

Budskapet är tydligt:
Bli snygg för annars kan du inte skaffa pojkvän (eftersom det är så sjukt viktigt).
Din kropp duger inte. Såhär ska den se ut *bild på en retuscherad kvinnokropp*.
Det viktigaste du kan vara är fin.

Det är sällan att unga tjejer (och kvinnor i övrigt) helt och hållet vill se bra ut bara för sin egen skull, utan för att nå bekräftelse från människor runtomkring (och framförallt killar). Vi skuldbeläggs när vi inte når de omöjliga förväntningarna från omgivningen kring hur vi ska se ut. Att få det bekräftat att en är snygg eller fin väger ofta mycket tyngre för unga tjejer än att höra att de har åstadkommit något bra - det får vi lära oss långt ner i tidig ålder. Vi får det bekräftat när vi uppfyller kraven kring hur en ska se ut och vi får det likväl bekräftat när vi inte uppfyller dessa krav (vilket sker betydligt oftare). Det kan vara enormt begränsande för många unga tjejer och är en av anledningarna till att unga tjejer mår dåligt.

Men de där kraven kan vara lika otydliga som självklara. Du ska vara smal, men inte för smal. Du ska ha bröst och rumpa, men de ska vara i lagom storlek. Du ska ha smink, men bara så det ser naturligt ut. För det är så en ska se ut. Fin och smal och kurvig och naturlig. För mycket eller för lite av det ena eller det andra (vilket det oftast är) och du får veta det direkt. Det är blickar, kommentarer (även välmenade sådana), påförande av skuld och skam. Du får veta att du inte duger. Normen är tydlig och den som avviker lite för mycket åt det ena eller det andra hållet blir straffad. Och det är otroligt sällan något inte blir fel. Och då står vi där och nedvärderar oss själva. Jag duger inte. Mitt hår är inte fint idag, jag önskar jag hade större rumpa, varför tog jag på mig eyeliner, hur kunde jag köpa den här tröjan.

Och samtidigt som vi inte riktigt duger så är det också någonstans vårt eget fel. Inte så konstigt att så många unga tjejer har dålig självkänsla.