”Jag är inte feminist, utan jag tror på att könen ska ha lika möjligheter och rättigheter.”

Detta är ett ständigt återkommande argument mot feminismen vars grunder är byggt på fördomar som många inte sällan, tyvärr, tror är sanningar.

Feminismen gynnar inte bara det ena könet, den ena halvan av befolkningen. Feminismen tycker inte att kvinnor är värda mer än män, och ska ha fler fördelar ekonomiskt, politiskt, socialt och juridiskt. Däremot är feminismen den enda ideologin som erkänner ett maktförhållande i vårt samhälle, och vill jämna ut detta:

Människor med mest makt i världen enligt kön:
1. Män

2. Kvinnor

(3. Hen)

Denna struktur, patriarkatet, uttrycker sig på många sätt – socialt, ekonomiskt, politiskt, sexuellt. Allra, allra främst är det just kvinnorna som drabbas, vilket man kan se tydligt om man kollar i ett större perspektiv – här är några exempel;

- Kvinnor utför två tredjedelar av allt arbete i världen, men blir endast tillgodosedda med 10% av lönerna, och äger endast 1% av de resurser på jorden som människor kan äga.

- I EU är lönegapet mellan män och kvinnor 17%.

- Ca. en halv miljon kvinnor dör varje år som en följd av graviditet på grund av bristfällig vård. Detta, samtidigt som flera religiösa och politiska krafter världen över vill begränsa kvinnors rättighet till abort.

- Varje år berövas 1,5-3 miljoner flickor/kvinnor livet av andra människor på grund av sitt kön.

Dessa fakta och statistik talar för sig, sett världen över missgynnas och begränsas kvinnor av det patriarkala system vi lever i. Vi kan alltså konstatera, att föds du med fel kön kommer dina möjligheter till ägande och makt (också över ditt egna liv och din kropp) inte vara lika stora som om du skulle fötts med rätt kön.

Men det är bara inte statistik och större strukturer som visar uttryck förtrycket. De könsnormer som existerar i vårt samhälle är också begränsande för kvinnor och skapar ett maktförhållande.

Under livets gång socialiseras vi till en viss identitet. Föds du med ett kvinnligt kön finns det förväntningar på dig redan som nyfödd att du ska ta dig an den kvinnliga identiteten. Det börjar med att några släktingar kanske undrar om du, det lilla spädbarnet, hade lent hår och mjuka händer. Motsvarande om du skulle födas med ett manligt kön – var du stor och kraftig? Här kommer tidigt fram, ofta omedvetna, förväntningar och värderingar kring hur en tjej/kvinna och en pojke/man ska vara. Hon ska associeras med skönhet och han med styrka och makt. När man sedan kommer ut i samhället blir det tydligt vilka av dessa som är av mest betydelse.

Vi tar Nobelfesten som ett exempel. Årligen blir det en ceremoni där (oftast) männens intelligens hyllas medan kvinnornas klänningar, smycken och hår studeras och bedöms.

Eller den Europeiska Kommissionen som vill locka unga kvinnor till vetenskapen genom smink och ytligheter, för att man därmed ”talade deras språk” (!).

Kvinnor som grupp begränsas av de patriarkala normerna och får på grund av dessa inte alls samma möjligheter som den andra halvan av befolkningen att äga, inneha makt eller påverka samhällets utveckling. Värdet hos kvinnorna blir till slut den yttre skönheten (som dessutom ska uppfylla samhällets krav), som hon ska vårda och värdera. Och gör de inte detta på det sätt som samhället vill leder detta mycket sannolikt till att det inre påverkas till det negativa. Dåligt självförtroende, vikthets – ja, de flesta känner nog till att detta är överrepresenterat hos framförallt unga kvinnor.

Patriarkatet begränsar halva befolkningen och därmed hela samhället. Det skapar skillnader i möjligheter att kontrollera sitt eget öde.

Tänk hur det skulle se ut med teknisk och politisk utveckling och innovation om den ena halvan hade lika stora möjligheter som den andra att påverka detta. Således behövs feminismen för alla.