politisk filosofi och partibyte
2013-07-04 23:18:00För mig är identitet viktigt, jag vill ha någonstans där jag känner mig hemma. Jag vill kunna säga stolt; det här är jag! Jag vill känna att det brinner inom mig när jag talar om mina värderingar.
För mig är min partitillhörighet en viktig del av min identitet, och just därför kan jag inte stoltsera med att säga; det här jag och jag är socialdemokrat. Snarare vill jag dra på mig skämskudden.
Om jag reflekterar över hur mina värderingar såg ut när jag gick med i partiet och SSU för ungefär 2,5 år sedan, så inser jag hur mycket politisk vilja jag saknade. Ungefär såhär; ja, men liiite höger gör väl inget. Nej det gååååår inte att vara lite radikal. Radikalism saknar ju realism!
Och det är väl ungefär så socialdemokratin har sett ut de senaste åren, så det är väl inte så konstigt att jag identifierade mig väl med rörelsen.
Dagens socialdemokrati talar om medborgarna som kunder och ser på deras kollektiv som ett företag med ett behov av en affärsplan. För dagens socialdemokrati är det viktigare med tillväxt än långsiktig hållbarhet. För dagens socialdemokrati är det viktigare att näringslivet har möjlighet att ta ut välfärdsvinster än att medborgarna får den bästa möjliga välfärden. För dagens socialdemokrati är det längre inte en långsiktig ambition att minska och slutligen utradera klassklyftorna och skillnaderna i förutsättningar mellan män och kvinnor.
Ja, det är svårt att tillämpa radikala idéer i en verklighet som är skapad och anpassad just för att de inte ska fungera att tillämpa i praktiken. Och det är väl någonstans dit jag vill komma, att Socialdemokraterna inklusive de flesta andra partier, om inte alla (ja, inklusive V), är inlåsta i denna verklighet och vågar inte tänka längre än hur denne kan förändras några år framåt. De vågar inte utvidga sin politik till något mer än en intalat oföränderlig verklighet, som bara kan bli lite mer höger eller lite mer vänster. Som bara kan bli mer eller mindre investeringar i offentlig sektor, mer eller mindre privatiseringar, mer eller mindre statligt inflytande. De vågar inte för att det helt enkelt inte fungerar. Det är val var fjärde år och då måste en helt enkelt tänka inom de ramar och begränsningar det skapar.
Men det innebär för fan inte att det parti som ska vara medborgarnas parti nummer ett ska flörta med näringslivet för att kanskeinteriskeraförloraettval. Därför är det nu ett tag sedan jag slutat kalla mig för socialdemokrat, men jag har inte känt mig hemma i något parti, jag har haft väldigt svårt att säga; det här är jag.
För ett tag sedan insåg jag också en sak som fick mig att fundera. Det skapade också en ideologisk identitetskris hos mig, som hur länge som helst så självklart har varit socialist och feminist. Det var jag liksom, även om jag inte hade något parti. För vad är alternativet till socialism? En kapitalistisk politik som tillslut, på riktigt, kommer få vårt samhälle att kapitulera. Gå under. Finito helt enkelt. Klart en då måste vara socialist och stå upp för medborgarnas intressen.
Men är det egentligen den verkliga motpolen? Betyder antikapitalist de facto socialist (eller kommunist)? Är det verkligen den bästa lösningen på våra problem? Än så länge vet jag inte, jag har inte kommit på ett bättre svar. Däremot har jag mycket svårt att identifiera mig med den socialistiska ideologin numera, den känns allt mer förlegad i ett 1800-talets blomstrande industrisamhälle och jag ser många brister i ideologin när den ska tillämpas i verkligheten.
Men ja, det är bara politisk filosofi. Jag är helt klart radikalt vänster, eller ja, antikapitalist, om jag ska placera mig på en skala, även om jag önskar att det fanns en annan utopi parallellt med de som finns på dagens politiska karta. En antikapitalistisk ideologi skapad för människan som kan tillämpas utanför de ramar som idag existerar.
Men mest av allt är jag feminist. När jag talar om det patriarkala förtrycket som genomsyrar alla delar av vårt samhälle, det är då det brinner som allra mest inom mig. Det är då jag blir som allra mest arg och det är då kämparglöden lyser som starkast. Det är då jag vill rusa ut på gatorna och skrika ”KVINNOKAMP FÖR FAN!!!”. Det är då jag vill säga till alla tjejer och kvinnor, du duger som du är, du är människa och du ska kunna göra vad fan du vill med ditt liv.
Antikapitalist och feminist, alltså. Men mest av allt feminist. Och inte längre socialdemokrat. Vad sjutton är jag då? Vilket fack kan jag placera mig i så att jag känner mig hemma? Vilket feministiskt, antikapitalistiskt parti som åtminstone i någon mån tänker utanför ramarna, hör jag hemma i?
Igår lämnade jag Socialdemokraterna (formellt) för Feministiskt Initiativ. Hejsvejs.
kvinnor = utseende
2013-05-08 16:51:00
INGEN!! ska uteslutas pga sin identitet.
2013-04-25 16:28:51
Sluta skuldbelägga kvinnor
2013-04-18 11:49:42att se och förstå strukturer
2013-04-12 22:29:00apropå ba allt
2013-04-09 22:34:00
Genusdebatten
2013-04-02 16:23:00Genus betyder ”socialt kön”. Genusvetenskapen studerar hur människor socialiseras utefter sitt fysiska kön och hur det påverkar möjligheter och villkor i livet.
Pojkar och flickor fostras olika, bara beroende på vilket kön man har. Pojken ska vara tuff och stark och flickan söt och snäll. Pojken ska ha blåa kläder. Flickan rosa. Pojken ska leka med bilar. Flickan med dockor. Det är tydligen viktigt för oss att göra skillnad, att begränsa möjligheter och friheter till vissa yttre och inre attribut.
Förr i tiden var det manligt att bära klackar och att gråta offentligt. Uppfattningen om hur en man och kvinna ska vara förändras, det är inget konstant. Det som är konstant är hur det alltid skapat ojämlika förutsättningar. För låt oss vara ärliga – hur ska man leva på samma villkor om man förväntas vara olika i de flesta sociala sammanhang?
Med det sagt förnekar ingen att människosläktet delas upp i två reproduktiva kategorier med vissa biologiska skillnader, som är beroende av varandra för existensen av vår art. Men måste vi säga att vi är ett visst kön? Räcker det inte med att vi bara har ett visst kön?
De patriarkala normerna för hur vi ska se ut och bete oss begränsar alla. Det handlar likaväl om killen som anammar vad som anses kvinnliga egenskaper (för en man ska ju vara man!) eller vill jobba som sjuksköterska/nanny/annat typiskt kvinnoyrke (en man ska ju inte syssla med sådant). Det handlar om tjejen som kanske säger ifrån lite för mycket (för det kan ju inte en tjej göra, hon ska veta sin plats) eller inte passar in i normen för vad som är söt/snygg (äckel/tjockis/hora/lesbisk!).
Hen då? ”Hen” är ett tredje pronomen som används i situationer då hon eller han ej passar sammanhanget. Till exempel om man vill benämna en persons anonymitet eller vill tala om en person med oklar inre eller yttre könstillhörighet. ”Hen” är en naturlig del av vår språkliga utveckling och inget unikt. Vissa språk (t.ex. persiska) har endast ett personligt pronomen, utan konsekvensen att alla kvinnor och män är exakt likadana.
Genus handlar inte om att vi alla ska vara en grå massa där vi inte kan se skillnad mellan människor. Det handlar om att alla ska få vara blåa och rosa. Och gröna, lila, röda, gula. Det ska inte spela någon roll – och det är DET som är jämställdhet.
Då var det utrett.
Varför jag är feminist
2013-01-06 19:05:00”Jag är inte feminist, utan jag tror på att könen ska ha lika möjligheter och rättigheter.”
Detta är ett ständigt återkommande argument mot feminismen vars grunder är byggt på fördomar som många inte sällan, tyvärr, tror är sanningar.
Feminismen gynnar inte bara det ena könet, den ena halvan av befolkningen. Feminismen tycker inte att kvinnor är värda mer än män, och ska ha fler fördelar ekonomiskt, politiskt, socialt och juridiskt. Däremot är feminismen den enda ideologin som erkänner ett maktförhållande i vårt samhälle, och vill jämna ut detta:
Människor med mest makt i världen enligt kön:
1. Män
2. Kvinnor
(3. Hen)
Denna struktur, patriarkatet, uttrycker sig på många sätt – socialt, ekonomiskt, politiskt, sexuellt. Allra, allra främst är det just kvinnorna som drabbas, vilket man kan se tydligt om man kollar i ett större perspektiv – här är några exempel;
- Kvinnor utför två tredjedelar av allt arbete i världen, men blir endast tillgodosedda med 10% av lönerna, och äger endast 1% av de resurser på jorden som människor kan äga.
- I EU är lönegapet mellan män och kvinnor 17%.
- Ca. en halv miljon kvinnor dör varje år som en följd av graviditet på grund av bristfällig vård. Detta, samtidigt som flera religiösa och politiska krafter världen över vill begränsa kvinnors rättighet till abort.
- Varje år berövas 1,5-3 miljoner flickor/kvinnor livet av andra människor på grund av sitt kön.
Dessa fakta och statistik talar för sig, sett världen över missgynnas och begränsas kvinnor av det patriarkala system vi lever i. Vi kan alltså konstatera, att föds du med fel kön kommer dina möjligheter till ägande och makt (också över ditt egna liv och din kropp) inte vara lika stora som om du skulle fötts med rätt kön.
Men det är bara inte statistik och större strukturer som visar uttryck förtrycket. De könsnormer som existerar i vårt samhälle är också begränsande för kvinnor och skapar ett maktförhållande.
Under livets gång socialiseras vi till en viss identitet. Föds du med ett kvinnligt kön finns det förväntningar på dig redan som nyfödd att du ska ta dig an den kvinnliga identiteten. Det börjar med att några släktingar kanske undrar om du, det lilla spädbarnet, hade lent hår och mjuka händer. Motsvarande om du skulle födas med ett manligt kön – var du stor och kraftig? Här kommer tidigt fram, ofta omedvetna, förväntningar och värderingar kring hur en tjej/kvinna och en pojke/man ska vara. Hon ska associeras med skönhet och han med styrka och makt. När man sedan kommer ut i samhället blir det tydligt vilka av dessa som är av mest betydelse.
Vi tar Nobelfesten som ett exempel. Årligen blir det en ceremoni där (oftast) männens intelligens hyllas medan kvinnornas klänningar, smycken och hår studeras och bedöms.
Kvinnor som grupp begränsas av de patriarkala normerna och får på grund av dessa inte alls samma möjligheter som den andra halvan av befolkningen att äga, inneha makt eller påverka samhällets utveckling. Värdet hos kvinnorna blir till slut den yttre skönheten (som dessutom ska uppfylla samhällets krav), som hon ska vårda och värdera. Och gör de inte detta på det sätt som samhället vill leder detta mycket sannolikt till att det inre påverkas till det negativa. Dåligt självförtroende, vikthets – ja, de flesta känner nog till att detta är överrepresenterat hos framförallt unga kvinnor.
Patriarkatet begränsar halva befolkningen och därmed hela samhället. Det skapar skillnader i möjligheter att kontrollera sitt eget öde.
Tänk hur det skulle se ut med teknisk och politisk utveckling och innovation om den ena halvan hade lika stora möjligheter som den andra att påverka detta. Således behövs feminismen för alla.
Jag är feminist för att jag anser att alla människor, oavsett kön, ska ha lika rättigheter och möjligheter.
Starka statsfinanser är allt vi behöver
2012-09-24 19:50:00Har tillämpat Anders Borgs catchfrase på diverse samhällsproblem. Lite måndagsunderhållning sådär.
Klassklyftorna i Sverige ökar.
Anders Borg: Ja alltså, det är viktigt att komma ihåg att Sverige har en av de starkaste statsfinanserna i Europa.
Löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökar.
Anders Borg: Ja men det är ju så att Sverige har väldigt starka statsfinanser.
Vad kan vi göra åt kvinnors roll på arbetsmarknaden?
Anders Borg: Jag tycker regeringen har fört en väldigt tydlig politik med ordning och reda i statsfinanserna.
Arbetslösheten i Sverige ökar.
Anders Borg: Man får inte glömma att Sverige har starkast statsfinanser om man kollar på jämförbara länder.
Barnfattigdomen ökar.
Anders Borg: I Sverige har vi väldigt starka statsfinanser.
Segregationen i Sverige ökar.
Anders Borg: I Sverige har vi haft ordning och reda i statsfinanserna, som ju är bland de starkaste i Europa.
Resultaten i skolorna sjunker.
Anders Borg: Regeringen har fört en ansvarsfull politik och vi har sett till att Sverige har väldigt starka statsfinanser.
Allt fler människor utesluts ur trygghetssystemet.
Anders Borg: Ja alltså, nu är det så här att Sverige har väldigt starka statsfinanser, bland de starkaste i Europa.
Riskkapitalbolag fortsätter att ta ut vinst på bekostnad av vår välfärd.
Anders Borg: Här i vårt land har vi varit väldigt ansvarsfull när det gäller statsfinanserna.
Miljöfarliga utsläpp ökar allt mer.
Anders Borg: Jämför man med övriga länder i det krisande Europa har vi väldigt starka statsfinanser.
Skulle kunna fortsätta i all evighet. Men det får räcka såhär. Puss på er.
